Jag=fet. Ja det vet jag. Men finns det något mer. Min bild av mig själv genom hela mitt liv har varit att jag har varit fet eller överviktig. Jag har inte blivit mobbad, men visst har jag blivit retad och tittad på. Jag tittar också på människor som är annorlunda. Men Nu gäller det mig. Jag har växt upp i ett kärleksfyllt hem med mamma, pappa och en syster. Jag har alltid fått höra att jag är smart. Men min syster kan sköta ett hem och hon ser bra ut. Vem vill vara smart känner jag nu.  . Jo det är klart att jag vill vara smart. Men....

I början av mitt liv var min mamma sjuk. Hon var alvarligt sjuk. Jag fick ofta höra att jag skulle ta hänsyn till henne. Kom ihåg nu att jag inte anklagar någon för något, utan jag beskriver bara hur det var för  mig. Min syster gjorde lite uppror och min pappa jobbade en massa. Min syster är ganska mycket äldre än mig, vilket gjorde att hon var min idol. Jag har även alltid kännt att hon inte helt gillade mig. Hon har alltid älskat mig, tror jag i alla fall. Men inte alltid gillat mig. Hon tyckte att jag var bortskämd. Och kanske hon har rätt. Jag har haft det bra, jag har inte överdrivet bråkat med mina föräldrar. För eftersom att jag skulle ta hänsyn till mamma var det lika bra att göra allt i smyg. Jag har nog inte än i denna dag klipt med dem som tonåringar brukar göra. Ja, till storryn hör att jag är 35+.  Men varför är jag då fet? Ja det är ju det som jag ska strunta i och se framåt. Men jag måste skriva av mig min uppväxt tror jag. OCh det gör jag anonymt för att inte såra någon som jag älskar. För ocm jag måste välja mellan att var fet resten av livet och ha kvar min familj väljer jag min familj!! Det var den första slutsaten av mitt bloggande. Det kommer att komma en slutsat i slutet av varje blogginlägg. Så Sayonara i hörs igen.

Mitt mål tills i morgon. INGEN LÄSK och INGET GODIS. Gå upp och ner för trappa 5 gånger.

Detta tar vi en dag i taget.

Dags att sätta mig i det främsta rummet. Idag när jag satt och slö tittade på ett program från Amerika så slog det mig. Hon var jag. Kraftigt överviktig och ensam. Ensam men med massor med människor som älskar mig. Men älskar jag mig själv. Jag vill tro att jag gör det men om sanningen ska fram borde jag nog se mig själv i spegeln. Jag ställer alltid upp för alla. Ett nej från mig kommer sällan. Och varför? Jo antagligen för att jag måste kompensera för något som jag inte själv vet vad det är. Så denna blogg skriver jag helt anonymt. För min egen skull. Men kommetera gärna ni som är in och läser. Denna blogg kommer att handla om MIG. Om min resa att hitta mig själv bakom allt fett. Vem är jag och vad vill jag med mitt liv.